Det är ju kärleken

Jag är väl helt enkelt för känslig. Bra start på dagen, lilla Linnérundan vid halvsju, lite mage och armträning på det, god frulle, ingen som krävde något av mig någon viss tid. Läste, bland annat Jonas Hassen Khemiris krönika i DN, och skrev morning pages (Julia Camerons recept för att hålla sig kreativ). Jobbade undan lite grejs, ringde till och med några samtal, inte illa för att vara en sån som jag. Sen ut i kylan, men fan, ändå, ljuset! Det luras inte, det här är bara en liten vinterhälsning, snart är det vår på riktigt. Fika på Dirty Records, detta fantastiskt gemytliga ställe. Vandrade samma väg som jag sprungit på morgonen och kände ända…

Nu lyser det

Anders har braskat en smula, då blir det småslask på jul kan man tänka. Inte så ovanligt i så fall och vanligare lär det bli. Grattis, Törnqvist och Skånberg, förresten, på namnsdagen! En bra dag, tycker jag. Har gjort en adventsstädning, som alltid med mamma Sonia på axeln, muttrande från himlen att ”du kan väl inte hänga upp rena gardiner utan att putsa fönstren?!” Jo! Det gick jättebra. Och en stjärna har jag köpt, den glittrar så fint ut mot Göteborg. Och i köksfönstret står adventsljusstaken Mats. Den heter så, är röd och lyser i år också. Ljus behövs nu. Och lite mysröda dukar, lite mossa från Djupadala, SeLests Hösten i högtalarna, soppa på Dirty…

Mot det nya

Jaha. Nu har vi klivit över gränsen och är ute på okänd mark. 2012. Detta ödesmättade årtal, många berättelser kring just det här året finns. Vi får väl se . Och göra vårt för att styra i riktning mot kärlek och medkänsla med Jord och medvarelser. Finns det ”en enda väg” så är det den. Jag drog ett kort i en fin kortlek som jag fick av goda vänner för många år sedan. Det passade att göra det igår när jag vandrat i Slottskogen och hämtat mig lite efter dansfesten på nyårsafton  (tack, Kerstin och Henry för härligt kalas!). Sacred Path kallas korten, som har en tillhörande bok med berättelser om den indianska ursprungsbefolkningen i…

Vårmorgon i Slottskogen

En ynnest att få vakna av morgonsol – ljuset är tillbaka, vårdagjämningen är passerad. Snart blir kvällarna extra långa också. Tänk. Nästan alla gångvägar är halkfria i Slottskogen nu, i alla fall de jag vandrade alldeles nyss. Också en ynnest. 27 meter till skogsstigen har jag. Tog inte just den stigen idag eftersom det var lite lerigt och jag faktiskt investerat i ett par nya dojor som jag inte ville gegga ner det första jag gjorde. Tänkte på mamma när jag vände vid lerpölen – ”inte hoppa rep med de nya skorna!”, sa hon alltid om vårarna när långrepen plockades fram på gården i Kortedala. Det slet för mycket på sulorna. Vill minnas att jag…