Ölandsgemenskap

Några är kvar, två av oss for hemåt igår. Håkan H, Simon L, Finn B, Nils B med flera väntar på lördag på Ullevi – lycka! Så jag är tillbaka i stan. Men fem av oss sju kvinnor som samlades i fina stugor i Saxnäs i helgen, är kvar där en stund till. Lycka för dem att få stanna – vilken fantastisk ö, denna långsmala, blommande, karga. Med sina röda timmerlador och snickarglädjehus, med sitt alvar, får och kor och med det vackra sargade havet runt om. Östersjön. Som vi måste bota. Som jag skrev i förra blogginlägget är jag en loner på många vis. ”Behöver mina ensamseglatser” som jag plitat ner i en låt….

Sol, hopp och kärlek

Jamen nu så. Nu blommar och lyser försommarn som den ska, fredagen är ledig och helgen fri. Vilken ynnest! Ska få möta en ny liten kompis (förhoppningsvis) idag, Signe i Härlanda. Det ser jag fram emot. Jag blir också så upplyftad av min morgontidning, jo, jag har en sån! ETC heter den och den knöcklas in genom brevlådan av tappra morgonmänniskor alla dagar utom söndag. Snart ska jag få Göteborgsdelen av den också. Upplagan stiger hela tiden. Det går tydligen, i dessa mediakristider, att göra tidningar, både i papper och på nätet och det går att bygga dem på annat än bonusar och vinstutdelningar till aktieägare, nämligen på angelägenhet, mångfald, civilkurage, analyser från andra synvinklar än…

Det bästa

Det bästa just nu: Olle. Tio veckor, de mjukaste kinderna, händer som snart börjar förstå sin förmåga, ett leende som öppnar hjärtat och ögon blå som scillorna i Allén. Våren. Mirakeltid, bofinkstid, snödropps- och krokustid. Plockade små små kirskålsblad till salladen igår, det här är perioden då en till och med älskar kirskål. Camino. Tidningen som kom i veckan och inspirerar varje gång. Läs reportaget om växtätning på frammarsch, Vegan Friendly-märkningen och om nudge – knuffen som ibland betyder så mycket. Och, på tal om bra tidningar: OM Omställning, där jag själv bidrar med reportage och krönikor ibland. Tips på nätet. De kan föra en hur långt som helst. En jädra massa elände och galenskap…

Höstmåne

Vildvinet som klättrar intill trappan upp mot Eldaregatan är sådär överjordiskt vackert. Igen. Nyss var det färskt och ljusgrönt, nu flammar det i rött. Och jag har blivit lite kompis med mördartrappan, som jag kallat den hittills. Den är fortfarande inte kul om händerna är fulla med Fram-matkassar, då blir det 60-bussen, men den har blivit en ok avslutning på springrundorna. Går mest, men kan drista mig till några hastiga steg också. Lite tråkigt med alla backar hemåt, trappan koncentrerar det hela. Tjoff, uppe. Vad mer för glädjeämnen i dessa tider av Greenpeace-anhållanden, mesiga klimatsatsningar i budget för de rikas ytterligare utvecklande, nazistmord på hiphopare i Grekland, fortsatt katastrof i Syrien och supertyfon på väg…

Vackra färger i det grå

Å, att bli uppfiskad nu Med en vänlig hålslev Ur det ensamma havet Få droppa av, droppa färdigt och sen sänkas ner i något mjukt välkomnande varmt Lagom varmt Kanske hettan sedan Men framförallt mjukheten Vilan Blunda i vila och ingenting ont ska hända   Så kan det kännas ibland. Häromveckan. Just den här veckan har jag däremot värmts av ett pärlband av vardagsglädjeämnen mitt i dimmiga råkalla februari; vackra papegojtulpaner på bordet från min kära syster, en fin föreställning på Regionteater Väst, en skrivarsöndag med vidunderliga historier och en dito torsdagskväll, en mysig picknickkonsert med Anne och Centralstationen förra fredagen, en idé till nåt som kan bli en bok (som redan har gett kontakter…

Sommardagar

Sommardagarna går och jag försöker vara i var och en av dem. Spara dem, spara doften av älggräset och rödklövern. Suga i mig blåklockans färg och solen, när den tittar fram. Låta huden minnas vinden, kanske inte kulingen igår, men brisen som fläktar här utanför idag, den vill jag ha med mig in i hösten. Små turer hit och dit består den av, sommaren 2012. Det är inte så illa. Tycker att jag har lyckats pricka hyfsad väderlek, och för en som gillar jeans och tröja-väder bättre än hetta så funkar det. Tjörn och Fengersfors, Högsäters loppisar och Djupadala. Snart bär det iväg till Dalsland igen och vidare till Västanå teater. Sedan en tur till,…

Tips i januari

Januari är inte kul – lång, kall, mörk och fattig brukar den vara. Kall kan i år möjligen bytas ut mot blåsig. Gör inte saken bättre, direkt. Men här kommer en lista på diverse som fyller tiden med värde och lyser upp så som himlen gjorde för en liten stund sedan. Även januaris soluppgångar ska få sig en bild – just nu slog en solfläck upp på min sovrumsvägg. Fint. Tack. Ännu en morgon fick jag. Att läsa: ”Anticancer – ett nytt sätt att leva” av läkaren David Servan-Schreiber. Handlar om jordmånen för hälsa respektive för ökad risk att cancercellerna som cirkulerar i oss ska få fäste. Mycket intressant. Den gamla fina ”Gå ditt hjärtat…

Det finns kvar

Jag brukar ta den vägen och ibland stannar jag till där Bara för att se att huset faktiskt finns Vet inte vem som bor där nu, men körsbärsträdet står där Lika stort och lika vackert som jag minns Det är inte som med barndomens branta berg och backar Som med åren krympt och liksom slipats ner Ändå var det på nåt sätt just där som jag blev till Fast jag gick och aldrig kom tillbaka mer Bara i drömmarna bor jag där igen Bara i drömmarna, fast det är längesen Rapport från en söndagsvandring: Gamla Sandlyckan finns kvar! Och kärleken till huset. Det kursiva är första delen av en låt som jag skrev för några…

Ljusbärare

Det har jag varit idag, bokstavligt talat – tog 43:ans buss till Ikea och köpte en rejäl packe stearinljus, i anledning av höstens intåg. Men oktober lystes också upp av chauffören på 60-bussen som varmt och självklart hälsade på alla som klev på. Människors ansikten förvandlades och slätades ut och ett och annat leende letade sig fram. En grupp fyra-femåringar klev på vid Plantagegatan med sin fröken och det var likadant där – hon var människa och vänlig och lugn och kallade dem ”kära kompisar” och barnen speglade sig i henne och mådde bra. Inte mycket behövs. Åt något håll. Möter vi ett leende och en nick får vi finnas, det visar att den man…

Stunder

Såg en lastbil häromdagen som det stod ”Hit & dit” på. Åkeriet hette tydligen så. Strålande! Hade jag haft ett åkeri skulle det varit perfekt. Fast gudhjälpe kunderna, jag skulle gjort skäl för namnet. Farit åt alla möjliga håll innan jag kommit rätt. Frågan är hur i fridens dar jag hittade hem till mina patienter när jag jobbade som distriktsgymnast. Men det gjorde jag faktiskt, jag brukade till och med komma i tid vill jag minnas. Men det var inte det jag tänkte skriva om, utan om stunder. De där små vardagsögonblicken,  öppningarna mot det varma och goda. Sådant som jag tror att jag kommer att längta tillbaka till när det går mot slutet, sådant…