Vilket år!

Sist jag skrev var det juli, ser jag. Gles bloggare, den här. Vet inte varför, men jag tror att det är för svårt, för mycket som pågår samtidigt inuti och utanför, jag kan liksom inte välja och heller inte famna allt. Vilket år! Har just scrollat runt på Facebook och blir helt förvirrad; vackra snöbilder och vidriga historier om utvisningar, de allra underbaraste babyvideor och #metoo, idiot-Donald och Malena Ernman. Hopp, verkligt stort varmt gott hopp. Det finns så många kloka. Älskar er. Och så den djupaste förtvivlade desperation över det vi gör mot unga människor som bara vill få en chans att leva. Precis som en miljon svenskar ville för hundra år sedan, när…

Rosa gryning över 2014

Och klivet över till året som kallas 2014 har tagits. Raketerna glittrade och small över stan för några timmar sedan och jag insåg igen att jag bor på ett fantastiskt ställe – på ett berg med utsikt över alla plåttak och tegelhus och Liseberg och Skansen Kronan och älven (och fyrverkerier!). Kortedala, där jag växte upp, skymtar, liksom Brunnsbos röda höghus dit vi flyttade när jag var tio. Göteborg. Min plats på jorden. Vilken tur jag har haft. Vi stod där, ett litet gäng av blivande far- och morföräldrar, dottern och hennes Erik och i centrum den ännu ofödde, han som ska komma. En av årgång 2014. Vi skålade för det nya som väntar. Det…

Mot det nya

Jaha. Nu har vi klivit över gränsen och är ute på okänd mark. 2012. Detta ödesmättade årtal, många berättelser kring just det här året finns. Vi får väl se . Och göra vårt för att styra i riktning mot kärlek och medkänsla med Jord och medvarelser. Finns det ”en enda väg” så är det den. Jag drog ett kort i en fin kortlek som jag fick av goda vänner för många år sedan. Det passade att göra det igår när jag vandrat i Slottskogen och hämtat mig lite efter dansfesten på nyårsafton  (tack, Kerstin och Henry för härligt kalas!). Sacred Path kallas korten, som har en tillhörande bok med berättelser om den indianska ursprungsbefolkningen i…

Gott Nytt År!

Jaha, då var det dags att ta klivet ut i en ny almanacka. Den är snygg – blommig (är nån som känner mig förvånad?) – och verkar lovande på alla vis. Jag kör fortfarande med analog planering. Penna och papper håller. I morse gjorde jag en sedvanlig sammanfattning av året som gått och kom fram till att det finns en rad härliga highlights för mig personligen. Det blev ett år som födde fram en bok! Det händer inte så ofta, men förhoppningsvis ska jag lyckas klämma ur mig fler. De finns nånstans härinne. Och så var det flytt till Masthugget, fina dagar på Fårö i vitt ljus, hetta och åska och snöklädda berg och sånger…

Tack för glada tillrop!

Gott nytt år! Så löd en av hälsningarna igår, från den gode Torbjörn A i Vadstena. Man tackar. Och hoppas på det. Nu har jag i alla fall klarat av år 53, det är lite känsligt, det året. Många har bitit i gräset vid den åldern, Roger och jag konstaterade det flera gånger minns jag. Särskilt de som levt lite hårt, musiker on the road och sådana. Jag har ju haft det lugnare, så jag tog mig förbi. Roger hann inte ens dit. Vi tittade på diabilder igår efter födelsedagsmiddan, dottern och jag, från tider som varit, från resor och trädgård och utflykter och det var underbart och det var mycket sorgligt. Fan också, sa…