Jordeliv. Kapitel 19, Maten

Under det årtionde som passerat har väldigt mycket hänt på väldigt många fronter. Osannolika ledare har valts, fruktansvärda blåbruna strömningar drar världens utveckling bakåt, flyktingar möts av kalla handen, drunknar i havet, fastnar i de priviligierade ländernas omänskliga system eller i läger på grekiska öar. Koldioxidutsläppen fortsätter öka, isarna fortsätter smälta. Men. Som beskrivits ovan finns det mycket att glädjas åt också. Hoppet brinner, om än med flämtande låga. Inte minst gäller det maten. På allvar presenterar nu kockar via public service förslag på att skolmatsbespisningar ska ha vegansk mat som grund. Sedan får eleverna själva komplettera med kött och fisk som ligger i skålar bredvid. Det är framsteg, verkligen. Ännu 2012 när jag bestämde…

En gång

En gång var jag krönikör i Alingsås-Kuriren. Början på 90-talet kanske. Många spalter publicerades, men en gång blev det tvärstopp. Det var när jag fick spader i Sparköp, över all undermålig mat som prackades på oss; de långa frysdiskarna med pommes frites, fabriksmat och pizzor, läsken, godiset, chipsen som ställts så att vi skulle frestas på bästa vis. Jag fick liksom syn på det och blev äcklad. Var det här det mina, allas våra barn skulle leva på? På den tiden syntes heller i stort sett inga ekovaror i vanliga butiker. De som fanns stod undangömda på en obskyr hälsohylla nånstans. Jag skrev. Den kröniketexten ställdes – annonsörerna kunde bli arga. En gång stod jag i…

Det bästa

Det bästa just nu: Olle. Tio veckor, de mjukaste kinderna, händer som snart börjar förstå sin förmåga, ett leende som öppnar hjärtat och ögon blå som scillorna i Allén. Våren. Mirakeltid, bofinkstid, snödropps- och krokustid. Plockade små små kirskålsblad till salladen igår, det här är perioden då en till och med älskar kirskål. Camino. Tidningen som kom i veckan och inspirerar varje gång. Läs reportaget om växtätning på frammarsch, Vegan Friendly-märkningen och om nudge – knuffen som ibland betyder så mycket. Och, på tal om bra tidningar: OM Omställning, där jag själv bidrar med reportage och krönikor ibland. Tips på nätet. De kan föra en hur långt som helst. En jädra massa elände och galenskap…

Det här är bra

Någon god makt höll sin hand över Majorna idag – sol och vind när den årliga Megaloppisen drog in. Majornaborna hade rensat skåp och vindar, blev säkert av med en del de inte behövde. Och andra vandrade hem med för dem nya kläder, med diverse spel i lådan på barnvagnen, med stolar och lampor och dukar och tallrikar. Rotation på grejerna. Det är bra. Det finns så mycket saker, Jordens resurser skulle kunna få vila ett bra tag innan allt det jag såg idag på Kaptensgatan, Amiralitetsgatan, Allmänna vägen och Slottskogsgatan och allt vad de heter, innan det är utslitet och vi är tvungna att göra nytt. Majorna levde upp till epitetet ekologisk stadsdel idag….

Vad äter du då??

Jag firar ett år som vegan. Och har överlevt! Inga djur har trängts i trånga stall och burar, inga har behövt sätta livet till för min skull det här året, inga kalvar har behövt skiljas från sin mamma som nyfödda för att jag vill ha mjölken (normalt går de med morsan 10 månader – som föl gör med sina morsor). Lägre klimatutsläpp. Det känns faktiskt väldigt bra. Och, som sagt, jag har överlevt! Har ett blodvärde som medger blodgivning och antagligen lägre kolesterolvärde än förut. Dessutom är maten GOD! Imagine that. Ser ofta tvivel och misstro i människors ögon när jag säger det. Ett år som vegan, inte mycket att skryta med. Inte tio år…

Landet som borde vara

Fina filmen av Peter Gerdehag, Landet som inte längre är, gick på SVT häromkvällen. Vacker och sevärd är den, finns säkert på SVT Play. Den handlar om en gård i Småland som, så länge det var möjligt och familjen mäktade med, drevs som gårdar gjorde innan industrijordbruket tog över. Det vill säga med tiotalet kor istället för flera hundra, kor med namn, kor som släpptes på skogsbete och som kom tillbaks i kvällningen för att mjölkas. Kor som klappades om och pratades med och som fick leva ett värdigt koliv. En gård med små åkerlappar som vårdades och där hästhovar hördes oftare än mullrandet från maskiner. Hårt slit med höskörden, krökta ryggar och värkande höfter,…

Det gror på taken

Jag lyckades få loss sådär fyra minuter till att klappa ”min” ek i Alnarpsparken igår. Han hade fått kläder nu, såg väldigt annorlunda ut. Jag får en särskild känsla i knätrakten när jag ser honom, det var han och jag direkt. Vi möttes i februari, när kursen i trädgårdsterapi startade, det var en av de första övningarna – att välja ett träd. Vilken fantastisk start på en kurs! Nu är den slut, det var rätt hektiskt den här gången, men som sagt, jag slängde i mig maten igår och sprang (först åt fel håll förstås) ner och hälsade. Sa adjö också. Men jag lär återvända dit på något sätt. Skulle vilja vila en lång lång…

Vänd blad

Hannah Genders heter den karismatiska programledaren i Värdshusträdgården, som startade i SVT2 idag. Ännu ett trädgårdsprogram, alltså, och det verkar lovande. En ”organic garden” skall anläggas intill ett värdshus i England, för att göra krogen halvt självförsörjande på kryddor och grönsaker. Hannah begav sig till en annan ekologisk trädgård för att få inspiration och mötte där en man som sa saker som fick mitt hjärta att mumla nöjt och bli alldeles mjukt och varmt. Minns förstås inte exakt hur han uttryckte sig, men det handlade om att det inte är märkligt och udda att odla ekologiskt. Att ekologisk växtproduktion pågår hela tiden överallt – naturen är liksom ekologisk. Det är konstgödning och giftbesprutning som är…