Jordeliv. Kapitel 17, Drömmen om gitarrer på ryggar

Enligt uppgift har den gamle socialdemokratiske profilen Ernst Wigforss yttrat följande: Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa, måla, sjunga – ja, vad ni vill. Frihet! Hear, hear. Hoppas att han verkligen sa det. Synd bara, i så fall, att hans efterträdare i partiet tycks ha tappat det perspektivet helt. Här pratas bara om rätten till heltid, om jobbskapande åtgärder, om arbetet som självändamål, vad vi än gör. Vilka onödigheter som än produceras. Rätten till heltid, jättebra princip. Kvinnor i låglöneyrken, de som gör det allra viktigaste jobben, ska ha en rimlig lön. Men en heltid ska…

Det som håller

Om det som håller, det som varar sjöng Göran Berg i Majornas 3dje rote igår kväll på Nefertiti. En underbar text om det äkta, det vi behöver allra längst in i själen. Det som håller oss vid liv. Tack för den låten, och för den fina kvällen – en vitamininjektion som gjorde att våren kändes som vår. Har just läst Maria-Pia Boëthius krönika i ETC också, hon är en formidabel skribent med hjärtat där det ska vara och med en aldrig sinande drivkraft att blottlägga galenskaper och visa på vägar fram. Människor – bättre än sitt rykte är rubriken och uppslaget har en bild av Jonas Hassen Khemiri, mannen som skrev den mest delade artikeln…

Det finns kvar

Jag brukar ta den vägen och ibland stannar jag till där Bara för att se att huset faktiskt finns Vet inte vem som bor där nu, men körsbärsträdet står där Lika stort och lika vackert som jag minns Det är inte som med barndomens branta berg och backar Som med åren krympt och liksom slipats ner Ändå var det på nåt sätt just där som jag blev till Fast jag gick och aldrig kom tillbaka mer Bara i drömmarna bor jag där igen Bara i drömmarna, fast det är längesen Rapport från en söndagsvandring: Gamla Sandlyckan finns kvar! Och kärleken till huset. Det kursiva är första delen av en låt som jag skrev för några…

Nattvak

Inte mycket sömn inatt. Heller. I mitt huvud irrar jag runt på tomten, funderar var pallkragarna ska placeras och om man snart kan börja förgro saker. Undrar när den stora logdörren kan slås upp och man kan ta första kaffet vid husknuten. Om man kan plantera körsbärsträd längs vägen och hur länge det tar tills de börjar blomma. Ja, ni fattar – jag har gått i spinn. Så blir det när drömmar går i uppfyllelse. Efter träffen med den gode Tage igår så känns det verkligt. Han är nöjd med att torpet ska fyllas med liv igen och pysslas om, och dottern och jag är glada så vi skäms, vi trampade iväg mot fyrans hållplats…

Drömmar som möts

Fin kväll i L8s Schyssta Ekocafé och butik igår! Jag spelade och läste och berättade, med utgångspunkt från vår vandring och våra irrfärder på den här magiska planeten, för en liten och intensivt lyssnande samling kring borden. Underbart. Kände att Lotta, som startat caféet efter en lång sjukdomsperiod och jag möttes. Vi har båda förverkligat visioner. Jag har drömt om att åka runt med gitarren själv och sjunga och dela med mig av det jag tror på, Lotta ville jobba med rättvisa produkter, med bra ekologisk mat och med kvällar av poesi och musik. Och det gör hon. Besök hennes mysiga fik i Kungälv om du har vägarna förbi! Hennes hemsidesadress ligger under Länkar. Vaknade…