Jordeliv. Kapitel 19, Maten

Under det årtionde som passerat har väldigt mycket hänt på väldigt många fronter. Osannolika ledare har valts, fruktansvärda blåbruna strömningar drar världens utveckling bakåt, flyktingar möts av kalla handen, drunknar i havet, fastnar i de priviligierade ländernas omänskliga system eller i läger på grekiska öar. Koldioxidutsläppen fortsätter öka, isarna fortsätter smälta. Men. Som beskrivits ovan finns det mycket att glädjas åt också. Hoppet brinner, om än med flämtande låga. Inte minst gäller det maten. På allvar presenterar nu kockar via public service förslag på att skolmatsbespisningar ska ha vegansk mat som grund. Sedan får eleverna själva komplettera med kött och fisk som ligger i skålar bredvid. Det är framsteg, verkligen. Ännu 2012 när jag bestämde…

Julafton

Denna magiska dag, sista luckan, fjärde ljuset. Jo, jag vet, den är intet för många, den kan vara ett elände, grym och gruvligt ensam, den kan vara ett hån. Men just nu, denna morgontimma 24 december 2017, vill jag låta den vara magisk. Tillåter mig glittrande minnen av dalslandssnö och sparkfärder, lovande paket, mina barn en gång, min älskade som rasta-tomte i slutet på 80-talet, en glad mamma Sonia, dignande fruktfat i Kortedala, julmust i små flaskkorgar och Stilla Natt. Tar plats i grandoften, äter en vörtmacka med rödbetssallad till frukost, tänder det sista ljuset. Njuter av att veta att Olle och Joel med föräldrar kommer i eftermiddag, att resten av familjen samlas om några…

Jordens bästa vän

Det bästa hos människan är hunden, sa Karl Otto Werkelid i P1s Tankar för dagen i morse och så beskrev han olika episoder där hundar kommit människan till undsättning eller varit till tröst. Deras otroliga luktsinne, deras nu-känsla, hur bra vi mår av att klappa dem. Det bästa med världen är rikedomen av levande varelser, säger jag. Med fantastiska förmågor. Vi snackar experter här. Vi snackar sinnen som vi knappt kan föreställa oss. Kunskaper som vi bara kan drömma om. Att leta sig fram med hjälp av stjärnhimlen och jordmagnetismen. Att finna samma bo efter en tusenmilaflygning. Att hitta tillbaka till älven man föddes efter att ha simmat i de stora haven. Och många varelser…

Vad äter du då??

Jag firar ett år som vegan. Och har överlevt! Inga djur har trängts i trånga stall och burar, inga har behövt sätta livet till för min skull det här året, inga kalvar har behövt skiljas från sin mamma som nyfödda för att jag vill ha mjölken (normalt går de med morsan 10 månader – som föl gör med sina morsor). Lägre klimatutsläpp. Det känns faktiskt väldigt bra. Och, som sagt, jag har överlevt! Har ett blodvärde som medger blodgivning och antagligen lägre kolesterolvärde än förut. Dessutom är maten GOD! Imagine that. Ser ofta tvivel och misstro i människors ögon när jag säger det. Ett år som vegan, inte mycket att skryta med. Inte tio år…

Landet som borde vara

Fina filmen av Peter Gerdehag, Landet som inte längre är, gick på SVT häromkvällen. Vacker och sevärd är den, finns säkert på SVT Play. Den handlar om en gård i Småland som, så länge det var möjligt och familjen mäktade med, drevs som gårdar gjorde innan industrijordbruket tog över. Det vill säga med tiotalet kor istället för flera hundra, kor med namn, kor som släpptes på skogsbete och som kom tillbaks i kvällningen för att mjölkas. Kor som klappades om och pratades med och som fick leva ett värdigt koliv. En gård med små åkerlappar som vårdades och där hästhovar hördes oftare än mullrandet från maskiner. Hårt slit med höskörden, krökta ryggar och värkande höfter,…

Mot det nya

Jaha. Nu har vi klivit över gränsen och är ute på okänd mark. 2012. Detta ödesmättade årtal, många berättelser kring just det här året finns. Vi får väl se . Och göra vårt för att styra i riktning mot kärlek och medkänsla med Jord och medvarelser. Finns det ”en enda väg” så är det den. Jag drog ett kort i en fin kortlek som jag fick av goda vänner för många år sedan. Det passade att göra det igår när jag vandrat i Slottskogen och hämtat mig lite efter dansfesten på nyårsafton  (tack, Kerstin och Henry för härligt kalas!). Sacred Path kallas korten, som har en tillhörande bok med berättelser om den indianska ursprungsbefolkningen i…

Under ytan

Isabella Lövin har skrivit en fantastisk bok, som jag har hojtat om här förut (och som jag också citerar och hyllar i min egen bok). Tyst hav heter den, utgiven på Ordfront. Den handlar om spelet om fisket, om rovdrift och dammsugning av fiskbestånd, som bland annat lett till nästan total utplåning av ålen (99 procent är väck) och katastrofalt läge för ett antal andra fiskar. Torsken inte minst. Läs den. Jag har den, hör av dig, du kan få låna. Eftersom torskfisket begränsas nu, så marknadsförs  pangasius, en vitfisk som odlas i dammar i Vietnam. Nyhetssändningarna har varit på kring den här odlingen idag, det är ett nytt förnämligt reportage av Malin Olofsson och…

Heja

Heja Djurrättsalliansen som gjort det igen! Bilderna från minkfarmerna gjorde mig illamående, och de flesta med mig, tror jag. Hoppas jag. Men – det är klart att det ser ut så, även om det kan vara mer eller mindre illa. Egentligen vet vi – små kvicka vattenälskande ensamlevande rovdjur instängda i pytteburar i anläggningar med tusentals andra- hur bra kan det bli? Det är ju vansinne från början till slut. Lika galet som andra djurfabriker, som grisarna vi såg i höstas. Bästa kommentaren nu var från en uppfödare som bekymrat antog att Djurrättsalliansens kamera antagligen låg bakom att en hona bitit ihjäl sin unge. Alla slåss för sitt. Och kör med ”gör inte vi det…