Jordeliv. Kapitel 17, Drömmen om gitarrer på ryggar

Enligt uppgift har den gamle socialdemokratiske profilen Ernst Wigforss yttrat följande: Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa, måla, sjunga – ja, vad ni vill. Frihet! Hear, hear. Hoppas att han verkligen sa det. Synd bara, i så fall, att hans efterträdare i partiet tycks ha tappat det perspektivet helt. Här pratas bara om rätten till heltid, om jobbskapande åtgärder, om arbetet som självändamål, vad vi än gör. Vilka onödigheter som än produceras. Rätten till heltid, jättebra princip. Kvinnor i låglöneyrken, de som gör det allra viktigaste jobben, ska ha en rimlig lön. Men en heltid ska…

Abundance

Det är ett vackert ord, tycker jag. Hade en låtidé på gång i påskas när jag vandrade i isande vindar runt Skumparp där min kära bonusdotter Ida bor – Abundance on hold. Våren ville sig inte. Den bidade sin tid. Rikedomen väntade under brunt fjolårsgräs och frostiga nätter. Men nu så. Samma runda förra veckan, med den raraste av hundar, Virus, och nu är det inte on hold längre, nu prunkar allt. Särskilt vägkanterna och mellanrummen mellan vägar och åkrar, ack, vad det blommar! Och vad det surrar. Och vad lärkorna sjunger och fjärilarna far. Själva sädesfälten är också böljande och glänsande vackra, men spåren i dem vittnar om gifterna som sprutats där. Inga blåklint…

Härligt är det

Och så kom då våren, med ljummare vindar; långkalsonger av, vinterjacka bort. Huttrade något igår i Alingsås och häromkvällen på permakulturkursen i Högsbo, men det kan inte hjälpas. Nu får det vara nog med tjocka kläder. Scillan blommar, vitsippsbladen syns och när vi cyklade hemåt från kursen steg kroppstemperaturen snabbt. För cykeln är framtagen, pumpad, smord och batteribytt, min kära Lilly står på gården igen! Förra året trampade jag inte en enda meter, tyckte det var för jobbigt med bergsbestigningen. Men nu jädrar har tanten jobbat upp benmuskler och flås såpass att hon klarar fler backar, om än inte hela vägen upp. Tack, joggingturerna! Och det är bra med hojar, de kräver så lite. Några…