Abundance


Det är ett vackert ord, tycker jag. Hade en låtidé på gång i påskas när jag vandrade i isande vindar runt Skumparp där min kära bonusdotter Ida bor – Abundance on hold. Våren ville sig inte. Den bidade sin tid. Rikedomen väntade under brunt fjolårsgräs och frostiga nätter.

Men nu så. Samma runda förra veckan, med den raraste av hundar, Virus, och nu är det inte on hold längre, nu prunkar allt. Särskilt vägkanterna och mellanrummen mellan vägar och åkrar, ack, vad det blommar! Och vad det surrar. Och vad lärkorna sjunger och fjärilarna far. Själva sädesfälten är också böljande och glänsande vackra, men spåren i dem vittnar om gifterna som sprutats där. Inga blåklint och vallmo får finnas, bara kornet och vetet. På oändliga fält. En växt. Svårt att njuta av skönheten när man vet hur det är.  Det finns ju andra sätt. Och då skulle det också bli verklig abundance – mångfald, levande bin och levande jordar.

Vi tog en sväng till Österlen också under veckan, Virus och jag. Han for omkring som en målsökande robot bland komockorna på Backåkra, uppskattade inte meditationsringen lika mycket – han har sina egna sätt att uppleva livet och friden. Vi gick på grönet i Brantevik – han slängde sig i alla pölar mellan de plana klipporna där –  och vi avslutade på Haväng, där han bet lite i vågskummet och nosade i tångruskorna. Jag fick köpt lite nytt snöre i Skillinge Skeppshandel, det hör till, och jag vinkade åt Stenshuvud, klumpen ute i havet, som jag älskar mest av allt. Får bli en tur dit också i sommar eller kanske på höstkanten. Det var ju en höst vi lärde känna varann, en sorgsen oktober då livet hade blivit något helt annat. Och då första låtarna till Sorgfågel började formas.

Men nu är det sommar – en sommar av lånade hus (och djur) och bilar och cykelturer och Silverkällans odlingar och mina små land ute i Uddared och utflykter och skrivande. Sommmmar.

 

Leave A Comment