Mitakuye Oyasin. We are all related.

Och inte bara vi människor, lika nära är träden, stenarna, vattnen, den överjordiska äppelblomman – och biet som kravlar runt inne i den. Tornseglarna. Hästarna. Sillstimmen. Nyckelpigorna. ”Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper”, för att tala med Tranströmer. Så tror jag.

Välkommen till min hemsida!

Jordeliv. Kapitel 4, Upprustning

tisdag, juli 16, 2019

Nu var det alltså slutet av 10-talet. Sverige går bra. Volvo Cars går bra. Det rullar på, det är någon slags högkonjunktur. Storbankerna hade ett räntenetto på 115 miljarder och 81,9 miljarder i vinst efter skatt 2016, kunde glädja aktieägarna med guldregn – 70 miljarder till dem! Så har det sett ut de senaste åren. Samtidigt – det kan inte ha undgått någon att fattigdom, växande klyftor och avstånd och skolors förfall har ökat i städernas ytterområden, de som varit enda möjligheten för nya svenskar att bosätta sig i. Resultat: hopplöshet och en känsla av att det inte spelar någon roll vad som händer med mig eller andra. Inget att förlora. Så lätt då att…

+

Jordeliv. Kapitel 3, Värnplikt

måndag, juli 8, 2019

Det är bra, tror jag, med värnplikt. Men värna kan en ju göra utan vapen; värna naturen, värna klimatet, värna varann, värna barnen, värna vår beredskap inför stormar och katastrofer. Värna baskunskaperna; göra upp eld, släcka eld, lära sig klara oss i olika situationer, veta vad som går att äta och inte, grundläggande sjukvård. Bli planetskötare. Människovårdare. Vapentjänst kan möjligen vara en del av detta, för dem som vill, och om vi verkligen ska ha den typen av försvar, men grunden ska vara att värna utan automatkarbiner och Carl Gustaf-rör. Sex månader för alla efter gymnasiet. Gick det att knöka in nästan alla grabbar i ett sådant system i massor av år, så nog borde…

+

Jordeliv, kapitel 2: Livet

torsdag, juli 4, 2019

Det var någon som uttryckte sin religiositet såhär: Livet är Gud. Det är livet som är Gud. Enkelt, va? Det klack i alla fall till i mig, Sant-lampan började lysa. Jag har själv tänkt och känt ungefär det, men inte sammanfattat det så klart. Jag har tänkt den goda kraften. När jag cyklade från jobbet på träningsskolan i Alingsås genom bokskogen vid Nolhaga berg tänkte jag så. Den goda kraften som skapat bokskogar, som kyrksalar. Den goda kraften som ville liv och som vi bär i oss. Vi vill ju liv. Inte bara att vi, som alla andra varelser här, vill fortplanta oss – vi vill vårda det. Vi mår bra när vi vårdar det….

+

Nu startar Jordeliv

söndag, juni 30, 2019

Jag har skrivit en bok, en slags uppföljare till den som kom 2010, Om kärleken till livet på en vidunderlig planet (Instant Book). Den här kallar jag Jordeliv – om helig vrede och varsamma visioner. Skrivandet av den startade för ett par år sedan och jag noterar med både tacksamhet och skräck hur mycket som har hänt sedan dess. Har fått uppdatera en hel del på senare tid. Så småningom kommer jag att lägga boken som en pdf  här på hemsidan, men tänker först presentera ett kapitel åt gången i bloggen, minst ett i veckan blir det. Glad sommar och god läsning önskar jag er, här kommer starten av Jordeliv. Intro/Vision Det är inte det…

+

Så mycket att älska

onsdag, februari 13, 2019

Min allvetande mobiltelefon visar att jag gått 9,7 km idag och tagit mig upp 93 våningar. 93! Det är som Empire State Building nästan! Och ändå har jag bara gått runt Stora Delsjön. Gick där med termosen i ryggan och lät vårvintersolen blända mig och tankarna vandra som de ville. I början kretsade de mycket kring allt det där jag skriver dessa välsignade dagar när jag hinner och får, men sedan blev jag mer närvarande i skogen. Började se. Mossan som lyste, granjättarna, den gropiga isen som smälte i blidvädret. Jättekasten. Blåbärsriset. Knopparna som är som scouter, alltid redo. Snart är det dags för dem igen. Jag gick spången över stormyren i bruset från väg…

+

Dagarna är räknade

onsdag, oktober 31, 2018

Tidningen ETC har startat nedräkningen. 800 dagar kvar att rädda klimatet. Idag är det nr 798. Fullt fokus där, på vår gemensamma ödesfråga. Den som hela tiden halkar neråt på politikernas prioriteringslista, tycks det. Som att den egentligen kan betraktas som en sådan, en fråga bland de andra; jobben, skolan, migrationen, försvaret… Hur tänker vi egentligen, höll jag på att skriva, men nu skickar jag iväg undringen till makthavarna – hur tänker ni? Tänker ni? Förstår ni? Men är för intrasslade i kapitalet, maktspelet, företagen, exporten – och har siktet inställt på de närmaste fyra åren? ”Våra politiker har, under inflytande av storföretagen svikit oss. När de nu driver planeten mot ruinens brant är det…

+