Mitakuye Oyasin. We are all related.

Och inte bara vi människor, lika nära är träden, stenarna, vattnen, den överjordiska äppelblomman – och biet som kravlar runt inne i den. Tornseglarna. Hästarna. Sillstimmen. Nyckelpigorna. ”Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper”, för att tala med Tranströmer. Så tror jag.

Välkommen till min hemsida!

Ölandsgemenskap

fredag, juli 28, 2017

Några är kvar, två av oss for hemåt igår. Håkan H, Simon L, Finn B, Nils B med flera väntar på lördag på Ullevi – lycka! Så jag är tillbaka i stan. Men fem av oss sju kvinnor som samlades i fina stugor i Saxnäs i helgen, är kvar där en stund till. Lycka för dem att få stanna – vilken fantastisk ö, denna långsmala, blommande, karga. Med sina röda timmerlador och snickarglädjehus, med sitt alvar, får och kor och med det vackra sargade havet runt om. Östersjön. Som vi måste bota. Som jag skrev i förra blogginlägget är jag en loner på många vis. ”Behöver mina ensamseglatser” som jag plitat ner i en låt….

+

Solitude

söndag, juli 16, 2017

Lyssnade just på Stil i P1. Lyssnar inte alltid på Stil i P1, allt dess innehåll faller mig icke på läppen, men den här veckan handlade det om singellivet. Och det är ju intressant, inte minst för en som levt det i över 20 år. Innan dess 25 år av parrelationer, den sista och längsta abrupt och eländigt avbruten i maj -96 när döden utan förvarning gjorde entré. Snart har jag alltså levt lika länge på egen hand som tillsammans med en partner. Det kunde jag väl aldrig tro skulle hända. Eller skulle vara möjligt att klara. Men det har jag bevisligen gjort. Längtat ibland, i olika perioder, efter något annat, längtat tillbaks, dagdrömt, nattdrömt,…

+

Prine Time!

måndag, april 17, 2017

Våren har hejdats av kallvindar och blötsnö över vitsippsbackar och körsbärsblom, men inte ljuset. Aldrig ljuset. Gör vad ni vill, mörkermän, Jorden kretsar runt sin stjärna och nu är vi i ljusets tid, vi som råkar framleva våra dagar här i norr. Nässlorna är lagom för soppa, ska ut och plocka en bunt om en stund. Och gräsklippningsschema är utskickat av styrelsen i Slottskogens odlarlycka, där jag har en låda – det är på gång! Snart tar det fart. Sex stänglar vitlök letar sig redan mot den grå vårhimlen och jag ska sätta potatis i år också, har jag tänkt. Två potatisar ska jag sätta. Tips från andra odlare där; sätter en fler blir det…

+

Sjung för livet

onsdag, mars 8, 2017

Så. 8 mars. 2017. Brutalmännen och -regimerna trampar på. I ett ovalt kontor i ett stort vitt hus sitter en av dem, en som med hjälp av alternativa fakta fått det antal röster han behövde. Say no more, han ska inte ta upp mer av den här dagen än nödvändigt. Jag har givetvis missat att sticka en pussy hat. Jag är inte så bra på att sticka, mer än trekantiga sjalar med stickor nr 15 (trumpinnar). Men jag kommer att bära den jag borde ha tillverkat, ikväll, i hjärtat, på scenen, tillsammans med Myrorna-jackan med rosa ärmar som jag fann igår. Och jag ska sjunga ur detta hjärta, sånger som kvinnor skrivit och/eller fått att…

+

Vandringen fortsätter

tisdag, december 6, 2016

Jag minns min första lön. Tänker då inte på de 15 kronor jag tjänade per förmiddag på landet första sommarn jag jobbade som barnvakt (jag var nästan 15 år, då skulle en jobba, tyckte föräldrarna), utan på det där gulvita lönekuvertet jag fick på ADA sommaren därpå. Där pappa hade fått in mig, på lönekontoret. Jag stod mest och kopierade restorder. Lyssnade på och skrattade åt de vasst roliga damerna där – Daisy. Hon var kul. Och den där lönen! Rikare har jag väl aldrig varit! Det skramlade så fint i kuvertet och sedlar fanns där också, jag for omedelbart till stan och köpte en tröja. Det var 1971. Beatles hade just splittrats. Jag är jättegammal….

+

Sprickan

fredag, november 11, 2016

Vintertiden drog ner rullgardinen, snön överföll ostkusten. Morgonen den 9 november drabbade med osannolika och vedervärdiga nyheter från det stora landet i väst och nu inatt lämnade Leonard Cohen alltihop. De samlas därborta; poeterna, sångarna, berättarna och det vi kan hoppas är att finna ”the crack in everything where the light gets in”. Jag upptäckte Cohens sånger på riktigt via Jennifer Warnes platta Famous Blue Raincoat. Lyssnade inte särskilt mycket på honom innan dess, det var annat som fyllde mig då. Men de där låtarna. De där bilderna han målade, den suggestiva musiken. Och som hon sjöng. Mats Klingström tog det ett steg vidare genom sina översättningar på albumet från 2000, Jag är din man….

+