Mitakuye Oyasin. We are all related.

Och inte bara vi människor, lika nära är träden, stenarna, vattnen, den överjordiska äppelblomman – och biet som kravlar runt inne i den. Tornseglarna. Hästarna. Sillstimmen. Nyckelpigorna. ”Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper”, för att tala med Tranströmer. Så tror jag.

Välkommen till min hemsida!

Jordeliv. Kapitel 9, Den heliga vreden

fredag, augusti 23, 2019

Den är en särskild sort, den heliga. Så känns det. Kanske att fler än de rena aggressionshormonerna drar på, kanske att den bottnar i sorgedjupen. Kanske att den stampar av i en visshet, inbyggd i själva ”livets längtan efter sig självt” (citat från Bengt Jacobsson och hans bok med samma namn). I det liv som kan kallas Gud. Jag upplever att somligt är fast som de tätaste stenar. Okuvligt som de stora trädens rötter. Säkert som att vår planet cirkulerar runt sig själv och sin stjärna genom årmiljarderna. Sanningar, helt enkelt. Inte bara baserade i den vetenskap som kloka, vetgiriga forskare arbetat fram och vidare. Evidensbaserad, double blind-studerad, utan ett steg till. Som att vi…

+

Jordeliv. Kapitel 8, Helhet

lördag, augusti 17, 2019

Helhet. Det var ordet som kom upp på min första Rosenterapi-session på åttiotalet, jag nämnde det i min bok Om kärleken till livet på en vidunderlig planet. Det var en stark upplevelse, den kändes så rätt igenom sann och genuin. Jag har funderat vidare på vad det stod för då och vad det står för nu. Jädrigt nöjd med mig själv vandrade jag häromdagen hemåt från Trivsamt-gymmet nere på hörnet. Jag fick för mig att börja där när Slottskogens vägar var isiga och vintermörkret låg tätt, inte kul att springa då och det kanske kan vara bra att stärka överkropp också. Tänkte jag, den gamla gymnasten och sjukgymnasten. Trots motstånd, trots tidigare tappade sugar och…

+

Jordeliv. Kapitel 7, Blåsor i nävarna

torsdag, augusti 8, 2019

Det skulle en inte få, enligt Lie-Mats, som ledde kursen i att slå med knackelie i Botaniska trädgården, Göteborg en varm junidag 2018. Nej, för orvet ska hållas med lätt grepp – han lärde oss att knöckla in ett finger så att vi skulle känna när vi höll för hårt. Det hjälpte dock inte mig, som alltid tar i för mycket. Men det var vackert, det var dans när alla sjutton deltagarna stod där och övade. Först på gräsmattan under träden, sedan i slänten som vi hade till uppgift att slå den dagen. Vi svettades. Vi slog av det gröna i tuvor, det blev ränder, det blev fel, men allt högt gräs låg till slut,…

+

Jordeliv. Kapitel 6, Återvändsgränderna

torsdag, augusti 1, 2019

Sorry, det gick inte. Åter står vi med näsan tryckt mot tegelmuren som avslutar återvändsgränden. Den här gången gäller det flyget. Det underbara. Det som snabbare än en blinkning tar oss till sol och sommar och vin vid havet och shopping i London och äventyr. Ett smörgåsbord som vi kan ta för oss av, för billig penning. Tidigare har det gällt havets oändliga förmåga, som vi trodde, att sluka allt vi släpper ut i det utan att påverkas. En droppe i havet. Det märks inte. En droppe till. Skit samma. Alla floderna som öste (och öser) ut rester från batterifabriker och pappersbruk, gödsel och bekämpningsmedel, droppar i havet bara. En plastpåse hit eller dit. Ett…

+

Jordeliv. Kapitel 5, Systemfel

söndag, juli 28, 2019

Låtom oss nu ta bladet från munnen – vilka våldför sig mest på människor och natur? Förbrukar mest resurser, av våra gemensamma? Det är 100 företag som står för 70 procent av klimatutsläppen. Några försvinnande få män äger mer än vad 3,4 miljarder, det vill säga halva Jordens befolkning, gör. Och, som jag frågat tidigare, varför måste några belönas så till den milda grad för sitt jobb, och dessutom sväva iväg under en mångmiljonfallskärm om de misslyckas? Varför är ”rikedom” idealet överhuvudtaget? Målet? Jorden tål inte rikedom av det slaget. Det borde vara de rika segregerade förorterna och innerstadskärnorna som kallas problemområden. Det borde vara skatteflyktingarna som ses som det verkliga bekymret för nationen, inte…

+

Jordeliv. Kapitel 4, Upprustning

tisdag, juli 16, 2019

Nu var det alltså slutet av 10-talet. Sverige går bra. Volvo Cars går bra. Det rullar på, det är någon slags högkonjunktur. Storbankerna hade ett räntenetto på 115 miljarder och 81,9 miljarder i vinst efter skatt 2016, kunde glädja aktieägarna med guldregn – 70 miljarder till dem! Så har det sett ut de senaste åren. Samtidigt – det kan inte ha undgått någon att fattigdom, växande klyftor och avstånd och skolors förfall har ökat i städernas ytterområden, de som varit enda möjligheten för nya svenskar att bosätta sig i. Resultat: hopplöshet och en känsla av att det inte spelar någon roll vad som händer med mig eller andra. Inget att förlora. Så lätt då att…

+