Mitakuye Oyasin. We are all related.

Och inte bara vi människor, lika nära är träden, stenarna, vattnen, den överjordiska äppelblomman – och biet som kravlar runt inne i den. Tornseglarna. Hästarna. Sillstimmen. Nyckelpigorna. ”Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper”, för att tala med Tranströmer. Så tror jag.

Välkommen till min hemsida!

Jordeliv. Kapitel 28, Mobilisering

onsdag, november 11, 2020

Att samla världens nationer för att gemensamt ta ansvar och göra verkstad av att ta oss ur klimatkrisen verkar i dagsläget oerhört svårt, det är fortfarande för mycket stålar i det fossila, fortfarande vinster att håva in. Mötet COP 25 i Madrid blev en sur kamp och en besvikelse. Givetvis måste arbetet på den nivån ändå fortsätta. När nu USA valt bort den största bromsklossen kanske det kan gå bättre. Vi andra, utanför plenisalar och mötesrum på klimatmötena, är sju och en halv miljarder starka, var och en lika mycket värda som någonsin någon delegat någonstans. Och det som också händer är att det demonstreras utanför finrummens dörrar. Innan pandemin demonstrerades varje fredag för en…

+

Jordeliv. Kapitel 27, Förändring

lördag, oktober 17, 2020

Det fanns en tid i början på 1990-talet då jag skrev krönikor i Alingsås-Kuriren, där jag tidigare varit anställd. Det handlade om tågluffande, om röran hemma när en lever med barn, om livet i stort, om musiken och om annat som jag nu glömt bort. Det jag minns är att den sista krönikan tog sin utgångspunkt i frysdiskarna på dåvarande Sparköp. Meter efter meter med pommes frites-påsar, industrilagade gratänger, kycklingklubbor, pizzor med skinka och grönsaker som inte var i närheten av ekologiskt odlade. På övriga hyllor fanns inte heller något KRAV-märkt att tala om. Var det här vad vi skulle servera våra barn? Verkligen? Jag fick spader och skrev om det och om hur det…

+

Jordeliv. Kapitel 26, Rättvis fördelning

söndag, september 6, 2020

Långt tillbaka, långt innan jag fattat att Jordens atmosfär höll på att värmas upp, gick jag och fnulade över hur mycket resurser jag egentligen skulle kunna använda om de skulle räcka laget runt och naturen skulle må väl. För även om vi inte skulle stå inför en klimatkatastrof så finns och fanns det hot mot miljön – förgiftning, försaltning av marker, utsläpp, plastskräp, havsförsurning, förödda jordar, utrotning av djur och växter, rubbade ekosystem . Med mera. Så jag funderade över min plats, hur stor den skulle få vara för att det skulle bli balans och rättvisa. Det gladde mig mycket när fler började tänka så och det blev möjligt att testa det fotavtryck vi gör….

+

Jordeliv. Kapitel 25, Tacksamhet

tisdag, augusti 4, 2020

Cirkulär ekonomi börjar det talas om nu. Det vi använder ska vi fortsätta använda, omvandlat eller återbrukat och inte så mycket nytt material ska in. Det är bra. Det är nödvändigt. Permakulturen bygger också på det. Cirklar är organiska, liksom spiraler. I sin bok Aktivt hopp skriver Joanna Macy och Chris Johnstone om ”the spiral of the Work That Reconnects” – en metod för empowerment, en källa till styrka och nya insikter. Den har fyra stationer; att utgå från tacksamhet, hedra vår smärta för världen, att se med nya ögon och att gå vidare. Starten är alltså tacksamhet. Att känna det är inte alltid lätt, inte ens här i vår skyddade och priviligierade del av…

+

Jordeliv. Kapitel 24, Ogräs och små ynka blommor

lördag, juni 20, 2020

När våren drar in sticker mjuka gröna spjut upp ur upptinad mylla. Vi ler. Livet återvänder. Till och med kirskålen är välkommen i början av april. Den är ändå väldigt fin! Små gröna blad på korta stjälkar gror och gör vår. Harmlös i detta stadium. Till och med ätbar. Ett par veckor senare är den lika kavat som alltid och har fyllt halva rabatten. Rötterna går djupt och vindlar brett, det går inte att komma åt dem med rensspaden. Alla som haft trädgård vet. En gång testade vi att lägga en fem centimeter lång vit kirskålsrot på en sten och jajamensan, efter några dagar sköt den gröna skott, inga problem. Mycken svett har droppat över…

+

Jordeliv. Kapitel 23, Att komma närmare

fredag, maj 1, 2020

Eva Sanner har beskrivit det så fint i sin bok Naturens hemlighet, det där med anknytning. För små barn är anknytning nödvändig. Får vi inte det behovet tillfredsställt som bebisar har det stor inverkan på våra liv. I boken beskriver Eva Sanner också vikten av anknytning till naturen. Till en plats, som vi återkommer till och lär känna under olika årstider, som vi ger tid, kanske bara sitter vid, kanske sover på. Jag tror starkt på det. Att lära känna någon varelse eller någon del av naturen på djupet öppnar hjärtat. Det gör det lättare att ta ansvar och att försvara mot angrepp. Själv har jag sedan barnsben känt stor samhörighet med skog och mark…

+