Mitakuye Oyasin. We are all related.

Och inte bara vi människor, lika nära är träden, stenarna, vattnen, den överjordiska äppelblomman – och biet som kravlar runt inne i den. Tornseglarna. Hästarna. Sillstimmen. Nyckelpigorna. ”Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper”, för att tala med Tranströmer. Så tror jag.

Välkommen till min hemsida!

Sånger från Jorden

fredag, mars 30, 2018

Boken med det vackra namnet och det inte mindre vackra innehållet finns nu att ladda ner som pdf. Mycket fiffigt, gör det! Den är fylld med klokskap och tankar kring den inre omställning som behövs för att vi ska fixa att omforma vår yttre verklighet till en värld som går att leva i, länge. Henrik Hallgren, Pella Thiel, Sara Granér och KG Hammar är några av författarna. Själv bidrar jag med ett par dikter, där en börjar såhär: Att odla i sprickorna Inte vänta Inte vänta på den svarta jorden i den drömda trädgården Vid det drömda havet Nä. Utan just nu. Odla, läs, lär, gör, gör om, tänk om, våga. ”Vi är på den…

+

En chans till

fredag, mars 9, 2018

Här sitter jag i sängen i långkalsonger och en ganska ful rosa tröja som jag hittade på Emmaus för ett tag sedan. Nothing is impossible står det på den och så är det en bild av en cykel. Den fick det bli. En rosa pepptröja. Ledig fredag. Eller snarare, en fredag av eget skrivande, gitarrspelande, övande på låtarna som Maja och jag ska lira den 17 mars på Aktivitetshuset i Majorna, funderande. Det kan också bli en sväng till Stadsmuseet – jag vill se hur Göteborg såg ut i mitten på 40-talet, kanske kan jag hitta lite bilder där. Det är till mitt just nu mest aktuella skrivprojekt, om mamma. Och mig. Paralleller och brytpunkter….

+

Julafton

söndag, december 24, 2017

Denna magiska dag, sista luckan, fjärde ljuset. Jo, jag vet, den är intet för många, den kan vara ett elände, grym och gruvligt ensam, den kan vara ett hån. Men just nu, denna morgontimma 24 december 2017, vill jag låta den vara magisk. Tillåter mig glittrande minnen av dalslandssnö och sparkfärder, lovande paket, mina barn en gång, min älskade som rasta-tomte i slutet på 80-talet, en glad mamma Sonia, dignande fruktfat i Kortedala, julmust i små flaskkorgar och Stilla Natt. Tar plats i grandoften, äter en vörtmacka med rödbetssallad till frukost, tänder det sista ljuset. Njuter av att veta att Olle och Joel med föräldrar kommer i eftermiddag, att resten av familjen samlas om några…

+

Vilket år!

onsdag, december 13, 2017

Sist jag skrev var det juli, ser jag. Gles bloggare, den här. Vet inte varför, men jag tror att det är för svårt, för mycket som pågår samtidigt inuti och utanför, jag kan liksom inte välja och heller inte famna allt. Vilket år! Har just scrollat runt på Facebook och blir helt förvirrad; vackra snöbilder och vidriga historier om utvisningar, de allra underbaraste babyvideor och #metoo, idiot-Donald och Malena Ernman. Hopp, verkligt stort varmt gott hopp. Det finns så många kloka. Älskar er. Och så den djupaste förtvivlade desperation över det vi gör mot unga människor som bara vill få en chans att leva. Precis som en miljon svenskar ville för hundra år sedan, när…

+

Ölandsgemenskap

fredag, juli 28, 2017

Några är kvar, två av oss for hemåt igår. Håkan H, Simon L, Finn B, Nils B med flera väntar på lördag på Ullevi – lycka! Så jag är tillbaka i stan. Men fem av oss sju kvinnor som samlades i fina stugor i Saxnäs i helgen, är kvar där en stund till. Lycka för dem att få stanna – vilken fantastisk ö, denna långsmala, blommande, karga. Med sina röda timmerlador och snickarglädjehus, med sitt alvar, får och kor och med det vackra sargade havet runt om. Östersjön. Som vi måste bota. Som jag skrev i förra blogginlägget är jag en loner på många vis. ”Behöver mina ensamseglatser” som jag plitat ner i en låt….

+

Solitude

söndag, juli 16, 2017

Lyssnade just på Stil i P1. Lyssnar inte alltid på Stil i P1, allt dess innehåll faller mig icke på läppen, men den här veckan handlade det om singellivet. Och det är ju intressant, inte minst för en som levt det i över 20 år. Innan dess 25 år av parrelationer, den sista och längsta abrupt och eländigt avbruten i maj -96 när döden utan förvarning gjorde entré. Snart har jag alltså levt lika länge på egen hand som tillsammans med en partner. Det kunde jag väl aldrig tro skulle hända. Eller skulle vara möjligt att klara. Men det har jag bevisligen gjort. Längtat ibland, i olika perioder, efter något annat, längtat tillbaks, dagdrömt, nattdrömt,…

+